Kuvissani yhdistyy Naturalisminen sekä piktorialisminen ajatusmaailma, jota käytettiin 1800-sekä 1900-luvun maalaus-sekä valokuvataiteessa. Naturalismissa pyritään mahdollisimman tarkkaan luonnonkuvaukseen. Piktorialistisissa valokuvissa jäljiteltiin kuvataiteellista vaikutelmaa sekä maalaustaidetta ja sen muotokielelle oli ominaista pehmeäsävyisyys, hämyisyys ja epätarkkuus. Olen tulkinnut niitä omalta kannaltani ja sisällyttänyt kuviini.

Findings and Recordings on paikka- ja aikasidonnainen installaatio, joka käsittää valokuvakollaaseja sekä äänimaiseman (5.15 min). Teos kokoaa yhteen muun muassa arkipäiväisiä jonotusnumeroita, lehtiä, postimerkkejä ja ääniä, jotka kertovat kaupungin arkipäivästä ja elämänrytmistä. Työskentelyn lähtökohtana on ollut tutkia mikrotasolla, mitä ihmiset jättävät jälkeensä.

Min serie Helsingfors-Riga-Helsingfors är en samling porträtt på unga vuxna i huvudstäderna Riga och Helsingfors. Jag har fotograferat dem i deras egna hem, klädda i deras egna kläder. Jag vill visa hur likadana vi är i dagens öppna Europa men också få en inblick i vilka saker som skiljer sig åt i vår omgivning. Det rummet vi befinner oss i och vilket vi har byggt till vår lilla privata värld, berättar också mycket om vår person. Vid fotograferingen strävade jag efter att få med en del av det här rummet. Jag vill inte presentera någon universal sanning eller analys, eller understryka de möjliga skillnaderna eller likheterna alltför mycket. Genom den dokumentära aspekten blir porträtten automatiskt också en tidsskildring och med tanke på den heta diskussionen om huvudstadsregionens bostadsbrist, en mycket aktuell visuell framställning av den verklighet vi lever i idag.

Turistioppaasta saamani mielikuva Riikan yleisistä vessoista muuttui pettymyksen kautta valaisevaan löytöön. Se oli tie odotusten ja ennakkoluulojen sekä uusien kokemusten pohdintaan.

Min serie bygger på idén om konstruktion och installation. Både i skapande och hur människan konstruerar och bygger upp sina samhällen och liv. I städer finns både känslan av trygghet och isolation. Bilderna reflekterar över hur vi ser på en stad, och hur den förändras. Vad händer när någonting eller någon kommer till en ny miljö.

Min bildserie Kaupungin nielaisema berättar om en storstadskänsla, människorna i staden och om den känsla som Riga som stad väckte i mig. Jag använde den vecka vi hade på oss för att vandra runt staden, i alla vädersträck, så långt jag orkade. Jag undvek allmänna transportmedel för att kunna ta in stadens atmosfär och få den eftersökta känslan. Jag hade inte besökt staden förr. I slutet av veckan påminde mina fötter mig om de långa sträckorna jag gått och axlarna om att jag burit den tunga kamerautrustningen. Bilderna visar en estetisk och enkel stadsvy där människan eller spår av människan klart och tydligt kan ses. Jag vill visa hur staden kan styta oss eller förhindra vår framfärd, hur dess struktur påverkar vår livsmiljö. Hur skuggor och mörker äter ljuset och den betongrååa massan äter de naturgröna färgerna och gör staden tung och onaturlig. Uppvuxen på landsbygden blir jag förundrad över den kontrast den betonggråa staden bjuder på.

Riga, maj 2010

De positiva och negativa filmremsorna, så som de kommer ut från matchbox-pinhole kameran, ser ut som bilder jag har i huvudet. Som jag minns tillfällen som hände för en tid eller flera år sedan. Du måste komma nära och gissa vad du ser. Ibland ser du ingenting.

sykiatriassa kuten muidenkin lääketieteen erikoisalojen piirissä, on ollut nykynäkemyksen mukaan verraten outoja, mutta aikanaan tehokkaita ja moderneina pidettyjä hoitomuotoja. Psykiatrian hoitomuodot kiehtovat ja kiihdyttävät ihmismieliä, koska kyseessä on usein ollut puuttumisesta ihmisen tahtoon, vapauteen ja myös vaikuttamisesta aivojen fyysiseen toimintaan. Kärjistyneimillään kyse on ollut ihmisarvosta, olemassaolon oikeutuksesta, ihmisyydestä. (bild 1 och 2 är gjorda i samarbete med Katrin Aleite-Escudero)